LGBT ♥

2016-05-28
16:29:09

Jag älskar att inte vara straight
Detta kommer säkert uppfattas som stötande av en del heterosexuella människor, men det är verkligen inte menat emot någon av er. Jag kommer bara skriva ner mina tankar kring hur jag själv upplever detta.
 
Helvete vad glad jag är att jag inte är heterosexuell. Det är en fras som har upprepats många gånger i mitt huvud, många gånger i konversationer med andra icke-straighta människor. Jag har upplevt mig själv som bisexuell i över sex år nu, men det var inte förrän ungefär tre år senare som denna tanke började komma fram. Funderingar över hur annorlunda mitt liv hade sett ut om jag endast upplevde attraktion till pojkar. Mitt liv såg ju ut så under en lång tid, och det var härligt det med. Det hade inte varit några problem alls om det fortsatte på det sättet. Så varför denna tanke?
 
Jag hör många människor, tjejer främst, som säger saker i stil med "jag önskar att jag också kunde bli kär tjejer". Då sitter jag där och tänker att fan vad glad jag är att jag kan bli det. Att mitt hjärta kan hoppa ur mitt bröst för vilken människa jag än börjar komma nära, oavsett vilket kön den har. Att jag kan njuta av närhet med en annan människa oavsett vilket könsorgan den bär på. Jag tror jag hade varit jävligt nyfiken som heterosexuell, ännu en anledning till att jag är glad att jag inte är just straight.

Det känns som att det på något sätt är mer intressant att vara något annat än det. Vi växer upp och lär oss att allt annat än heterosexualitet är "annorlunda", och så fort man vaknar och inser att man faktiskt tillhör det där annorlunda börjar man se på saker just annorlunda. Du tillhör inte heteronormen. Du kommer alltid vara en del av samhället som människor ser på på ett annat sätt än resten. Och jävlar vad häftigt det är. Jag tänker att det hade varit tråkigt att vara straight, att tillhöra normen, att vara just normal. Jag älskar att gå och hålla hand med min flickvän bland folk, för jag kan inte låta bli att skratta lite för mig själv när jag ser blickar av förvåning och förvirring vända sig om och se efter oss. Något som aldrig skulle hända om jag höll hand med en kille, trots att jag fortfarande är lika mycket bisexuell oavsett vilket kön personen jag är tillsammans med har. Man börjar tänka så otroligt mycket mer på saker som detta när man inte är hetero. Man ser annorlunda på hela livet. Och jävlar vad jag älskar det.
 
men kolla vi är ju söta faktiskt.

2016-01-07
14:25:19

Asexuell/aromantisk
Jag vet inte hur många av er som är bekanta med läggningen asexualitet. För att kortfattat förklara vad det innebär, en person som identifierar sig som detta upplever ingen sexuell attraktion till andra människor. Det handlar inte på något sätt att man själv har valt att avstå från sexuella relationer, asexuella människor kan helt enkelt inte bli sexuellt attraherad av någon. Betyder det här då att de aldrig kommer kunna ha någon relation alls med en annan människa? Inte alls.
 
Precis som jag tog upp i ett tidigare inlägg måste man göra skillnad på sexuell och romantisk attraktion. En asexuell person saknar alltså sexuell attraktion, men kanske fortfarande upplever romantiska känslor för andra människor. Detta innebär alltså att om man så vill så finns möjligheten att ingå i ett förhållande där man inte har någon form av sexuell aktivitet, så förutom avsaknaden av det kan asexuella människor ha ett förhållande som vilken annan människa som helst.
 
Om en människa då är aromanisk? Alltså en människa som inte upplever romantisk attraktion. Detta innebär då att ett typiskt förhållande är mer eller mindre uteslutet, men om man fortfarande upplever sexuell attraktion till andra människor finns självklart möjligheten att ha sexuella relationer på sina egna villkor. Att vara aromantisk eller asexuell behöver alltså inte utesluta relationer helt och hållet, vill man interagera intimt med andra människor finns det på ett eller annat sätt möjlighet att göra det även om man saknar någon form av attraktion. Gott nytt 2016 på er förresten, hoppas alla haft ett fint jullov, mitt slutar dock inte förrän på måndag. Puss & kram.
 

2015-12-17
18:37:00

Fortfarande bisexuell?
Det här inlägget skriver jag för att en nära vän till mig kom nyligen ut för mig som bisexuell och självklart undrar hon lite saker, jag fick även liknande frågor av en kompis på en hemmafest för ett par veckor sen, endast utav nyfikenhet. Så jag tänkte försöka förklara lite grann om bisexualitet utifrån frågorna de ställde.
 
Jag har märkt att många undrar hur det funkar att vara bisexuell när man t.ex. är i ett förhållande. Är jag lesbisk när jag är tillsammans med en tjej? Och är jag hetero när jag är med en kille? Dras jag bara till personligheten hos ena könet och utseendet hos det andra? Attraherar båda könen mig lika mycket? Frågor som dessa har jag fått upprepade gånger, många gånger blir folk förvånade över svaren de får. Men den här läggningen är inte i närheten så krånglig som vissa människor får det att verka.
 
Till att börja med, jag är inte lesbisk. Jag är i en monogam relation med en tjej, hon är lesbisk, jag är fortfarande precis lika mycket bisexuell som förut. Folk har en tendens att vilja anta att alla samkönade par endast består av människor som är homosexuella, det verkar ju lättast så. Men en bisexuell person som för tillfället befinner sig i ett samkönat förhållande har inte plötsligt blivit gay. Inte heller har man plötsligt blivit hetero då man är med någon av det motsatta könet. Att vara bisexuell innebär att man upplever attraktion till två kön (bi betyder två), att vara i ett förhållande med vilket kön som helst innebär inte att attraktionen till det andra könet upphör. Självklart har alla frihet att definera sin egen sexualitet, om en själv anser att ens sexualitet kan ändras är upp till var och en. Jag är precis lika mycket bisexuell när jag är singel, som när jag är med en tjej, som när jag är med en kille.
 
Även detta med om attraktionen till de olika könen ser likadan ut. Såsom allt annat är detta individuellt och ser olika ut mellan olika människor. Här kan man göra skillnad på romantisk och sexuell attraktion, skillnaden mellan kärlekskänslor och lustkänslor. Ibland går dessa två ihop, ibland separerar man dem. En del upplever endast sexuell attraktion till killar, samtidigt som man endast upplever romantisk attraktion till tjejer. En del upplever båda formerna av attraktion till båda könen. Det kan ses som lite av ett pussel, man lägger ihop det utifrån sina egna känslor och preferenser. Att vara bisexuell behöver inte se likadant ut hos en person som hos en annan. Det är en själv som avgör hurvida man vill identifiera sig, för ingen annan har rätt att tala om för dig hur du bör märka dig. Hoppas detta var hjälpsamt för de som undrade, puss & kram.
 

2015-12-13
23:59:00

Att komma ut
Att det fortfarande är en grej att människor vars sexuella preferenser avviker från det som defineras som heterosexuellt ska behöva komma ut ur en garderob kan diskuteras länge. Om du ej föddes med en attraktion som endast uppstår till det motsatta könet måste du först klättra över en mur, du måste bygga upp modet för att göra hela din omgivning medveten om att du faller utanför heteronormen. Blir du ej accepterad av vänner, släkt eller familj så ramlar du tillbaka ner till marken och måste påbörja din klättring igen. Denna gång känns det tyngre, blir du nedknuffad igen kanske du aldrig kan ta dig över muren tänker du. Så du klättrar själv ner, eftersom rädslan av att falla sådär hårt en gång till är för mycket.
 
Ungefär sådär upplevde jag livet under mellanstadiet. När jag gick i sexan blev jag kär i en av mina närmaste vänner, en helt fantastisk tjej. Utan att tänka slängde jag ur mig att jag tyckte om henne som mer än en vän. Hos en elvaåring fanns inte ens tanken på att något skulle kunna gå fel, men likt helvete gjorde det det. Hennes syn på mig ändrades på en halv sekund och våran vänskap var tydligen helt bortglömd. Jag förstod inte varför hon sa allt det där hon sa, allt jag hade gjort var att tala om hur mycket jag tyckte om henne tänkte jag. Men när hon sa de där sårande orden bestämde jag mig för att hålla det hemligt. Jag tyckte ju fortfarande om pojkar iallafall.
 
I min nya klass i högstadiet var det bara två/tre personer som visste om min dödssynd och för mig räckte det gott och väl. Fram tills i nian när jag började få känslor för en tjej i klassen. Jag valde att berätta för henne hur jag kände, vilket ett litet tag gick bra. Hon kände inte samma sak, det visste jag redan, men hon tyckte det var lugnt. Senare talade hon om att hon tyckte det var konstigt, hon bytte aldrig om i samma omklädningsrum som jag när vi hade idrott, hon stirrade in i väggen när jag stod inför klassen och höll en redovisning. Under den tiden ville jag släppa in en till vän i min hemlighet, men när jag berättade det sa hon "Ja men det vet jag redan, alla vet det". Visste hon? Visste alla? Är jag ute ur garderoben? När det gick upp för mig att jag tydligen redan var ute tack vare alla skvallerkåta människor i skolan insåg jag att jag inte behövde vara ledsen över att en homofob var livrädd att jag skulle stirra på hennes bröst i omklädnigsrummet, för första gången kunde jag skita i det.
 
Sommarlovet mellan nian och första året på gymnasiet kysste jag en tjej för första gången. Ett år senare hade jag min första flickvän. När jag tagit mig igenom grundskolan och fick uppleva det jag drömt om så många år kunde jag se tillbaka och säga att allt var värt det, för jag hade äntligen tagit mig över muren. Nu kan jag stolt säga att jag är bisexuell utan att skämmas eller vara rädd för att inte bli accepterad. Och det borde precis alla människor vara, oavsett vilket eller vilka kön man tycker om. Puss & kram.