LGBT ♥

2015-12-13
23:59:00

Att komma ut
Att det fortfarande är en grej att människor vars sexuella preferenser avviker från det som defineras som heterosexuellt ska behöva komma ut ur en garderob kan diskuteras länge. Om du ej föddes med en attraktion som endast uppstår till det motsatta könet måste du först klättra över en mur, du måste bygga upp modet för att göra hela din omgivning medveten om att du faller utanför heteronormen. Blir du ej accepterad av vänner, släkt eller familj så ramlar du tillbaka ner till marken och måste påbörja din klättring igen. Denna gång känns det tyngre, blir du nedknuffad igen kanske du aldrig kan ta dig över muren tänker du. Så du klättrar själv ner, eftersom rädslan av att falla sådär hårt en gång till är för mycket.
 
Ungefär sådär upplevde jag livet under mellanstadiet. När jag gick i sexan blev jag kär i en av mina närmaste vänner, en helt fantastisk tjej. Utan att tänka slängde jag ur mig att jag tyckte om henne som mer än en vän. Hos en elvaåring fanns inte ens tanken på att något skulle kunna gå fel, men likt helvete gjorde det det. Hennes syn på mig ändrades på en halv sekund och våran vänskap var tydligen helt bortglömd. Jag förstod inte varför hon sa allt det där hon sa, allt jag hade gjort var att tala om hur mycket jag tyckte om henne tänkte jag. Men när hon sa de där sårande orden bestämde jag mig för att hålla det hemligt. Jag tyckte ju fortfarande om pojkar iallafall.
 
I min nya klass i högstadiet var det bara två/tre personer som visste om min dödssynd och för mig räckte det gott och väl. Fram tills i nian när jag började få känslor för en tjej i klassen. Jag valde att berätta för henne hur jag kände, vilket ett litet tag gick bra. Hon kände inte samma sak, det visste jag redan, men hon tyckte det var lugnt. Senare talade hon om att hon tyckte det var konstigt, hon bytte aldrig om i samma omklädningsrum som jag när vi hade idrott, hon stirrade in i väggen när jag stod inför klassen och höll en redovisning. Under den tiden ville jag släppa in en till vän i min hemlighet, men när jag berättade det sa hon "Ja men det vet jag redan, alla vet det". Visste hon? Visste alla? Är jag ute ur garderoben? När det gick upp för mig att jag tydligen redan var ute tack vare alla skvallerkåta människor i skolan insåg jag att jag inte behövde vara ledsen över att en homofob var livrädd att jag skulle stirra på hennes bröst i omklädnigsrummet, för första gången kunde jag skita i det.
 
Sommarlovet mellan nian och första året på gymnasiet kysste jag en tjej för första gången. Ett år senare hade jag min första flickvän. När jag tagit mig igenom grundskolan och fick uppleva det jag drömt om så många år kunde jag se tillbaka och säga att allt var värt det, för jag hade äntligen tagit mig över muren. Nu kan jag stolt säga att jag är bisexuell utan att skämmas eller vara rädd för att inte bli accepterad. Och det borde precis alla människor vara, oavsett vilket eller vilka kön man tycker om. Puss & kram.
 

Kommentarer:
#1: Anonym

Va du uttrycker dig fint, Eller! Du är en fin och klok ung människa. Som du säger, varför måste en homosexuell människa "komma ut"??? Varför har andra, än den innersta kretsen (

2015-12-14 @ 10:28:28
#2: Anonym

Jäkla telefon ;-) jo, dom har varit bästa vänner sen dagis och vi i hans närhet har förstått det sen han var sex,sju år. Så många gruvar sig i onödan också..och som sagt...vi gillar dom vi gillar..oavsett vilka dom gillar!! Puss o kram lilla bajstorkarn ;-) / Sussi

2015-12-14 @ 10:35:37
#3: Anonym

❤️❤️❤️❤️

2015-12-14 @ 19:28:12
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: