LGBT ♥

2015-12-26
19:44:33

Förlora "oskuld"
Alla är nog bekanta med uttrycket "att förlora sin oskuld" som används när en människa för första gången har sex med en annan människa. Innebörden av att förlora sin oskuld brukar vara penetrationssex, vilket betyder att en vagina har en penis i sig. Men det finns en brist på logik i detta uttryck, jag har slutat använda mig av detta då jag tycker att det är felaktigt på flera sätt, och jag ska förklara varför.
 
Till att börja med, själva grejen med att första gången man har sex så "förlorar" man något är inte riktigt rimligt. En penis i en vagina innebär inte att någon som deltar i akten förlorar någonting. Första gången någon har sex, oavsett kön, är egentligen inte mer än en första upplevelse av sexuell kontakt. Det handlar inte om att man på något sätt förlorar något. Dessutom kan det lägga massor av press på någon som ännu ej hunnit dit än, att förlora oskuld kan låta läskigt ge upphov till stress när det väl blir dags. Därför föredrar jag att kalla det sexdebut framför att förlora sin oskuld, det känns neutralt och avslappnat och det behöver inte betyda penetrationssex. Exempelvis så heter det ju oralsex av en anledning, det är en form av sexuell kontakt, eller hur?
 
Jag började även undra över konceptet att man endast har förlorat oskulden om man har haft en penis i sin vagina. Hur funkar det då med samkönade par? Människor som endast har sex med människor av samma kön, hur kan de förlora sin oskuld då? Det är här logiken faller. Om en tjej har sexuell kontakt med fem andra tjejer under hela livet, och inte en enda penisbärare, är hon verkligen "oskuld" då? Om en kille har haft oralsex med tre andra killar, är han ändå "oskuld" bara för att han inte hade sin penis i en vagina? Det här är varför jag ogillar detta uttryck, det går inte ihop för människor som endast ingår i samkönade relationer. Jag har haft sexuell kontakt med ett flertal tjejer och killar, men aldrig penetrationssex, fast bara för att jag inte har haft just den typen av sex känns det inte rätt att kalla mig själv oskuld. Och därför funkar det bättre för mig att säga att jag har haft min sexuella debut, istället för att ha förlorat min oskuld (som fortfarande inte skulle vara förlorad). Hoppas detta har öppnat ögonen på lite folk, puss och kram och god fortsättning!
 

2015-12-17
18:37:00

Fortfarande bisexuell?
Det här inlägget skriver jag för att en nära vän till mig kom nyligen ut för mig som bisexuell och självklart undrar hon lite saker, jag fick även liknande frågor av en kompis på en hemmafest för ett par veckor sen, endast utav nyfikenhet. Så jag tänkte försöka förklara lite grann om bisexualitet utifrån frågorna de ställde.
 
Jag har märkt att många undrar hur det funkar att vara bisexuell när man t.ex. är i ett förhållande. Är jag lesbisk när jag är tillsammans med en tjej? Och är jag hetero när jag är med en kille? Dras jag bara till personligheten hos ena könet och utseendet hos det andra? Attraherar båda könen mig lika mycket? Frågor som dessa har jag fått upprepade gånger, många gånger blir folk förvånade över svaren de får. Men den här läggningen är inte i närheten så krånglig som vissa människor får det att verka.
 
Till att börja med, jag är inte lesbisk. Jag är i en monogam relation med en tjej, hon är lesbisk, jag är fortfarande precis lika mycket bisexuell som förut. Folk har en tendens att vilja anta att alla samkönade par endast består av människor som är homosexuella, det verkar ju lättast så. Men en bisexuell person som för tillfället befinner sig i ett samkönat förhållande har inte plötsligt blivit gay. Inte heller har man plötsligt blivit hetero då man är med någon av det motsatta könet. Att vara bisexuell innebär att man upplever attraktion till två kön (bi betyder två), att vara i ett förhållande med vilket kön som helst innebär inte att attraktionen till det andra könet upphör. Självklart har alla frihet att definera sin egen sexualitet, om en själv anser att ens sexualitet kan ändras är upp till var och en. Jag är precis lika mycket bisexuell när jag är singel, som när jag är med en tjej, som när jag är med en kille.
 
Även detta med om attraktionen till de olika könen ser likadan ut. Såsom allt annat är detta individuellt och ser olika ut mellan olika människor. Här kan man göra skillnad på romantisk och sexuell attraktion, skillnaden mellan kärlekskänslor och lustkänslor. Ibland går dessa två ihop, ibland separerar man dem. En del upplever endast sexuell attraktion till killar, samtidigt som man endast upplever romantisk attraktion till tjejer. En del upplever båda formerna av attraktion till båda könen. Det kan ses som lite av ett pussel, man lägger ihop det utifrån sina egna känslor och preferenser. Att vara bisexuell behöver inte se likadant ut hos en person som hos en annan. Det är en själv som avgör hurvida man vill identifiera sig, för ingen annan har rätt att tala om för dig hur du bör märka dig. Hoppas detta var hjälpsamt för de som undrade, puss & kram.
 

2015-12-13
23:59:00

Att komma ut
Att det fortfarande är en grej att människor vars sexuella preferenser avviker från det som defineras som heterosexuellt ska behöva komma ut ur en garderob kan diskuteras länge. Om du ej föddes med en attraktion som endast uppstår till det motsatta könet måste du först klättra över en mur, du måste bygga upp modet för att göra hela din omgivning medveten om att du faller utanför heteronormen. Blir du ej accepterad av vänner, släkt eller familj så ramlar du tillbaka ner till marken och måste påbörja din klättring igen. Denna gång känns det tyngre, blir du nedknuffad igen kanske du aldrig kan ta dig över muren tänker du. Så du klättrar själv ner, eftersom rädslan av att falla sådär hårt en gång till är för mycket.
 
Ungefär sådär upplevde jag livet under mellanstadiet. När jag gick i sexan blev jag kär i en av mina närmaste vänner, en helt fantastisk tjej. Utan att tänka slängde jag ur mig att jag tyckte om henne som mer än en vän. Hos en elvaåring fanns inte ens tanken på att något skulle kunna gå fel, men likt helvete gjorde det det. Hennes syn på mig ändrades på en halv sekund och våran vänskap var tydligen helt bortglömd. Jag förstod inte varför hon sa allt det där hon sa, allt jag hade gjort var att tala om hur mycket jag tyckte om henne tänkte jag. Men när hon sa de där sårande orden bestämde jag mig för att hålla det hemligt. Jag tyckte ju fortfarande om pojkar iallafall.
 
I min nya klass i högstadiet var det bara två/tre personer som visste om min dödssynd och för mig räckte det gott och väl. Fram tills i nian när jag började få känslor för en tjej i klassen. Jag valde att berätta för henne hur jag kände, vilket ett litet tag gick bra. Hon kände inte samma sak, det visste jag redan, men hon tyckte det var lugnt. Senare talade hon om att hon tyckte det var konstigt, hon bytte aldrig om i samma omklädningsrum som jag när vi hade idrott, hon stirrade in i väggen när jag stod inför klassen och höll en redovisning. Under den tiden ville jag släppa in en till vän i min hemlighet, men när jag berättade det sa hon "Ja men det vet jag redan, alla vet det". Visste hon? Visste alla? Är jag ute ur garderoben? När det gick upp för mig att jag tydligen redan var ute tack vare alla skvallerkåta människor i skolan insåg jag att jag inte behövde vara ledsen över att en homofob var livrädd att jag skulle stirra på hennes bröst i omklädnigsrummet, för första gången kunde jag skita i det.
 
Sommarlovet mellan nian och första året på gymnasiet kysste jag en tjej för första gången. Ett år senare hade jag min första flickvän. När jag tagit mig igenom grundskolan och fick uppleva det jag drömt om så många år kunde jag se tillbaka och säga att allt var värt det, för jag hade äntligen tagit mig över muren. Nu kan jag stolt säga att jag är bisexuell utan att skämmas eller vara rädd för att inte bli accepterad. Och det borde precis alla människor vara, oavsett vilket eller vilka kön man tycker om. Puss & kram.
 

2015-12-11
16:22:00

Ny början
Hej!
En del av er som läser detta har kanske följt denna blogg förut, men jag har nu valt att ta bort alla tidigare inlägg jag skrivit här. Det finns flera anledningar till detta; när jag började med denna blogg för ungefär två och ett halvt år sedan trodde jag att jag visste allt, att jag var någon form av guru när det kom till mänsklig sexualitet. Men när jag tittar tillbaka märker jag att det var så mycket jag hade fel uppfattningar om, absolut inte allt, men mycket. Jag har även utvecklats otroligt mycket i mig själv det senaste året och är väl inte riktigt den jag var när jag förut bloggade här. Därför finns inga av de gamla inläggen kvar, jag vill bygga upp min blogg från grunden en gång till, för den här gången känns det mer rätt. Jag kommer fortfarande hålla mig till ämnen som rör mänsklig sexualitet, kärlek, osv. Hoppas ni kommer vilja fortsätta läsa det jag skriver.
Puss och kram på er.