LGBT ♥

2016-06-27
21:38:00

Stereotyper
Jag har tänkt mycket på det här med att folk antar att jag är gay fast jag är bisexuell. En anledning brukar vara att jag de senaste åren bara har haft relationer med tjejer, men jag kommer göra ett annat inlägg där jag går in på liknande myter och felaktiga antaganten om bisexuella människor. Det jag ofta får höra från människor som tror att jag är gay är att jag "ser gay ut". Okej, jag köper 80% av mina kläder på herravledningen, alldeles för stora t-shirts och dåligt åtsittande byxor. Jag har kortklippt hår och får regelbundet höra att jag ser ut som Justin Beiber pga hur jag stylar det. Dessutom använder jag ofta väldigt färgglada kläder. Inget som en typisk tjej skulle gå ut bland folk iklädd.
 
Så varför anses det här vara något som tyder på att en person är homosexuell? Det ligger i stereotypen att om en människa attraheras till folk av samma kön vill de egentligen vara det motsatta könet, t.ex. att en homosexuell tjej egentligen vill vara kille eftersom att hon tycker om tjejer och därför klär hon sig som en typisk kille. Detta är självklart inte sant (såvida inte personen faktiskt identifierar sig med ett annat kön än det tilldelade, men det är ett helt annat diskussionsämne). Bara för att en person väljer att klä sig på ett sätt som inte anses motsvara deras biologiska kön behöver det inte betyda att hen inte är straight. En människas klädstil definerar inte deras sexualitet.
 
Men samtidigt kan jag inte direkt vara arg på människor som antar att jag är gay pga min klädstil (och även min tatuering som ju egentligen har med feminism att göra) för det ligger ju någon form av sanning bakom en del stereotyper, negativa som positiva. Anledningen till att folk antar detta är för att detta självklart kan stämma in på människor. Jag kan erkänna till att många gånger ha suttit med en partner eller vänner och sett på olika människor och gissat om vi tror de är straight eller inte, endast baserat på hårstil, klädstil osv. Så därför förstår jag på ett sätt de som antar att jag är homosexuell. Trots att jag ofta kan bli irriterad eftersom jag faktiskt har kommit ut som bisexuell och det har för mig inte förändrats alls över åren. Men som sagt, jag kan förstå att folk tänker som de gör, för jag tänker ibland likakdant.
 
Detta kan dock vara skadligt för de icke-straighta människor vars utseende anses motsvara deras biologiska kön. T.ex. en tjej med långt hår och typiska tjejkläder som är homosexuell, hon kommer förmodligen aldrig antas vara gay pga hur hon ser ut. I många fall ifrågasätts folk i liknande sitsar som är öppna med sin sexualitet i form av något annat än heterosexualitet just pga hur de klär sig. "Är du verkligen gay? Du ser inte ut så.." Det kan alltså gå åt båda hållen. Och även om en del stereotyper många gånger faktiskt kan stämma ska man i så stor utbredning som möjligt undvika att generalisera människor beroende på hur de väljer att forma sin klädstil, hårstil osv. Det är inte särskilt kul att bli tagen för något man inte är eller att stå ut med människor som sättet en felaktig etikett på en.
 
Igår kom jag till lägenheten här i Sundsvall och första dagen på jobbet idag var helt fantastisk. Nu när jag bor här i ca 2 månader och har såpass mycket tid för mig själv tänker jag försöka få ut minst ett inlägg i veckan. Hoppas ni har en fin sommar, puss & kram.

2016-06-02
15:32:21

LGBT eller HBTQ?
Idag använder vi oss nog av hbtq (homo, bi, trans, queer) mer än vi använder oss av lgbt (lesbisk, gay, bi, trans). Lgbt kommer ursprungligen ifrån engelskan och det var därifrån inspitationen till hbtq kom. Båda dessa är alltså paraplybegrepp för sexuella läggningar och könsidentiteter.
 
Skillnaden mellan de två begreppen är bokstaven Q som står för queer. Det är ett ganska brett begrepp som kan röra både sexuell läggning, könsidentitet, relationer och sexualitet men kan också vara ett uttryck för ett kritiskt förhållningssätt till normer i samhället. Därför föredrar många att använda hbtq hellre än lgbt, just för att det är ett bredare begrepp som inkluderar mer människor. Dock tycker jag det viktigaste är att båda begreppen faktiskt finns för att förena oss som inte tillhör det ciskönade heteronormativa samhället och att vi bekämpar förtrycket tillsammans. Jag funderade ett tag på att döpa om bloggen, men jag känner personligen att det jag tar upp i mina inlägg är viktigare än själva namnet. Dessutom var det andra namnet redan upptaget heh.
 
Jag sagt flera gånger förut att jag ska börja komma igång med bloggandet ordentligt men har mer eller mindre gett upp varje gång. Nu kommer jag bo själv hela sommaren och ha mycket mer tid att lägga på bloggandet så jag ska verkligen försöka göra det. Anyways, det är sommar, mindre än en vecka till studenten, jag är allmänt lycklig och hoppas ni har det minst lika bra med. Puss & kram.
 
 

2016-05-28
16:29:09

Jag älskar att inte vara straight
Detta kommer säkert uppfattas som stötande av en del heterosexuella människor, men det är verkligen inte menat emot någon av er. Jag kommer bara skriva ner mina tankar kring hur jag själv upplever detta.
 
Helvete vad glad jag är att jag inte är heterosexuell. Det är en fras som har upprepats många gånger i mitt huvud, många gånger i konversationer med andra icke-straighta människor. Jag har upplevt mig själv som bisexuell i över sex år nu, men det var inte förrän ungefär tre år senare som denna tanke började komma fram. Funderingar över hur annorlunda mitt liv hade sett ut om jag endast upplevde attraktion till pojkar. Mitt liv såg ju ut så under en lång tid, och det var härligt det med. Det hade inte varit några problem alls om det fortsatte på det sättet. Så varför denna tanke?
 
Jag hör många människor, tjejer främst, som säger saker i stil med "jag önskar att jag också kunde bli kär tjejer". Då sitter jag där och tänker att fan vad glad jag är att jag kan bli det. Att mitt hjärta kan hoppa ur mitt bröst för vilken människa jag än börjar komma nära, oavsett vilket kön den har. Att jag kan njuta av närhet med en annan människa oavsett vilket könsorgan den bär på. Jag tror jag hade varit jävligt nyfiken som heterosexuell, ännu en anledning till att jag är glad att jag inte är just straight.

Det känns som att det på något sätt är mer intressant att vara något annat än det. Vi växer upp och lär oss att allt annat än heterosexualitet är "annorlunda", och så fort man vaknar och inser att man faktiskt tillhör det där annorlunda börjar man se på saker just annorlunda. Du tillhör inte heteronormen. Du kommer alltid vara en del av samhället som människor ser på på ett annat sätt än resten. Och jävlar vad häftigt det är. Jag tänker att det hade varit tråkigt att vara straight, att tillhöra normen, att vara just normal. Jag älskar att gå och hålla hand med min flickvän bland folk, för jag kan inte låta bli att skratta lite för mig själv när jag ser blickar av förvåning och förvirring vända sig om och se efter oss. Något som aldrig skulle hända om jag höll hand med en kille, trots att jag fortfarande är lika mycket bisexuell oavsett vilket kön personen jag är tillsammans med har. Man börjar tänka så otroligt mycket mer på saker som detta när man inte är hetero. Man ser annorlunda på hela livet. Och jävlar vad jag älskar det.
 
men kolla vi är ju söta faktiskt.

2016-01-07
14:25:19

Asexuell/aromantisk
Jag vet inte hur många av er som är bekanta med läggningen asexualitet. För att kortfattat förklara vad det innebär, en person som identifierar sig som detta upplever ingen sexuell attraktion till andra människor. Det handlar inte på något sätt att man själv har valt att avstå från sexuella relationer, asexuella människor kan helt enkelt inte bli sexuellt attraherad av någon. Betyder det här då att de aldrig kommer kunna ha någon relation alls med en annan människa? Inte alls.
 
Precis som jag tog upp i ett tidigare inlägg måste man göra skillnad på sexuell och romantisk attraktion. En asexuell person saknar alltså sexuell attraktion, men kanske fortfarande upplever romantiska känslor för andra människor. Detta innebär alltså att om man så vill så finns möjligheten att ingå i ett förhållande där man inte har någon form av sexuell aktivitet, så förutom avsaknaden av det kan asexuella människor ha ett förhållande som vilken annan människa som helst.
 
Om en människa då är aromanisk? Alltså en människa som inte upplever romantisk attraktion. Detta innebär då att ett typiskt förhållande är mer eller mindre uteslutet, men om man fortfarande upplever sexuell attraktion till andra människor finns självklart möjligheten att ha sexuella relationer på sina egna villkor. Att vara aromantisk eller asexuell behöver alltså inte utesluta relationer helt och hållet, vill man interagera intimt med andra människor finns det på ett eller annat sätt möjlighet att göra det även om man saknar någon form av attraktion. Gott nytt 2016 på er förresten, hoppas alla haft ett fint jullov, mitt slutar dock inte förrän på måndag. Puss & kram.
 

2015-12-26
19:44:33

Förlora "oskuld"
Alla är nog bekanta med uttrycket "att förlora sin oskuld" som används när en människa för första gången har sex med en annan människa. Innebörden av att förlora sin oskuld brukar vara penetrationssex, vilket betyder att en vagina har en penis i sig. Men det finns en brist på logik i detta uttryck, jag har slutat använda mig av detta då jag tycker att det är felaktigt på flera sätt, och jag ska förklara varför.
 
Till att börja med, själva grejen med att första gången man har sex så "förlorar" man något är inte riktigt rimligt. En penis i en vagina innebär inte att någon som deltar i akten förlorar någonting. Första gången någon har sex, oavsett kön, är egentligen inte mer än en första upplevelse av sexuell kontakt. Det handlar inte om att man på något sätt förlorar något. Dessutom kan det lägga massor av press på någon som ännu ej hunnit dit än, att förlora oskuld kan låta läskigt ge upphov till stress när det väl blir dags. Därför föredrar jag att kalla det sexdebut framför att förlora sin oskuld, det känns neutralt och avslappnat och det behöver inte betyda penetrationssex. Exempelvis så heter det ju oralsex av en anledning, det är en form av sexuell kontakt, eller hur?
 
Jag började även undra över konceptet att man endast har förlorat oskulden om man har haft en penis i sin vagina. Hur funkar det då med samkönade par? Människor som endast har sex med människor av samma kön, hur kan de förlora sin oskuld då? Det är här logiken faller. Om en tjej har sexuell kontakt med fem andra tjejer under hela livet, och inte en enda penisbärare, är hon verkligen "oskuld" då? Om en kille har haft oralsex med tre andra killar, är han ändå "oskuld" bara för att han inte hade sin penis i en vagina? Det här är varför jag ogillar detta uttryck, det går inte ihop för människor som endast ingår i samkönade relationer. Jag har haft sexuell kontakt med ett flertal tjejer och killar, men aldrig penetrationssex, fast bara för att jag inte har haft just den typen av sex känns det inte rätt att kalla mig själv oskuld. Och därför funkar det bättre för mig att säga att jag har haft min sexuella debut, istället för att ha förlorat min oskuld (som fortfarande inte skulle vara förlorad). Hoppas detta har öppnat ögonen på lite folk, puss och kram och god fortsättning!
 

2015-12-17
18:37:00

Fortfarande bisexuell?
Det här inlägget skriver jag för att en nära vän till mig kom nyligen ut för mig som bisexuell och självklart undrar hon lite saker, jag fick även liknande frågor av en kompis på en hemmafest för ett par veckor sen, endast utav nyfikenhet. Så jag tänkte försöka förklara lite grann om bisexualitet utifrån frågorna de ställde.
 
Jag har märkt att många undrar hur det funkar att vara bisexuell när man t.ex. är i ett förhållande. Är jag lesbisk när jag är tillsammans med en tjej? Och är jag hetero när jag är med en kille? Dras jag bara till personligheten hos ena könet och utseendet hos det andra? Attraherar båda könen mig lika mycket? Frågor som dessa har jag fått upprepade gånger, många gånger blir folk förvånade över svaren de får. Men den här läggningen är inte i närheten så krånglig som vissa människor får det att verka.
 
Till att börja med, jag är inte lesbisk. Jag är i en monogam relation med en tjej, hon är lesbisk, jag är fortfarande precis lika mycket bisexuell som förut. Folk har en tendens att vilja anta att alla samkönade par endast består av människor som är homosexuella, det verkar ju lättast så. Men en bisexuell person som för tillfället befinner sig i ett samkönat förhållande har inte plötsligt blivit gay. Inte heller har man plötsligt blivit hetero då man är med någon av det motsatta könet. Att vara bisexuell innebär att man upplever attraktion till två kön (bi betyder två), att vara i ett förhållande med vilket kön som helst innebär inte att attraktionen till det andra könet upphör. Självklart har alla frihet att definera sin egen sexualitet, om en själv anser att ens sexualitet kan ändras är upp till var och en. Jag är precis lika mycket bisexuell när jag är singel, som när jag är med en tjej, som när jag är med en kille.
 
Även detta med om attraktionen till de olika könen ser likadan ut. Såsom allt annat är detta individuellt och ser olika ut mellan olika människor. Här kan man göra skillnad på romantisk och sexuell attraktion, skillnaden mellan kärlekskänslor och lustkänslor. Ibland går dessa två ihop, ibland separerar man dem. En del upplever endast sexuell attraktion till killar, samtidigt som man endast upplever romantisk attraktion till tjejer. En del upplever båda formerna av attraktion till båda könen. Det kan ses som lite av ett pussel, man lägger ihop det utifrån sina egna känslor och preferenser. Att vara bisexuell behöver inte se likadant ut hos en person som hos en annan. Det är en själv som avgör hurvida man vill identifiera sig, för ingen annan har rätt att tala om för dig hur du bör märka dig. Hoppas detta var hjälpsamt för de som undrade, puss & kram.
 

2015-12-13
23:59:00

Att komma ut
Att det fortfarande är en grej att människor vars sexuella preferenser avviker från det som defineras som heterosexuellt ska behöva komma ut ur en garderob kan diskuteras länge. Om du ej föddes med en attraktion som endast uppstår till det motsatta könet måste du först klättra över en mur, du måste bygga upp modet för att göra hela din omgivning medveten om att du faller utanför heteronormen. Blir du ej accepterad av vänner, släkt eller familj så ramlar du tillbaka ner till marken och måste påbörja din klättring igen. Denna gång känns det tyngre, blir du nedknuffad igen kanske du aldrig kan ta dig över muren tänker du. Så du klättrar själv ner, eftersom rädslan av att falla sådär hårt en gång till är för mycket.
 
Ungefär sådär upplevde jag livet under mellanstadiet. När jag gick i sexan blev jag kär i en av mina närmaste vänner, en helt fantastisk tjej. Utan att tänka slängde jag ur mig att jag tyckte om henne som mer än en vän. Hos en elvaåring fanns inte ens tanken på att något skulle kunna gå fel, men likt helvete gjorde det det. Hennes syn på mig ändrades på en halv sekund och våran vänskap var tydligen helt bortglömd. Jag förstod inte varför hon sa allt det där hon sa, allt jag hade gjort var att tala om hur mycket jag tyckte om henne tänkte jag. Men när hon sa de där sårande orden bestämde jag mig för att hålla det hemligt. Jag tyckte ju fortfarande om pojkar iallafall.
 
I min nya klass i högstadiet var det bara två/tre personer som visste om min dödssynd och för mig räckte det gott och väl. Fram tills i nian när jag började få känslor för en tjej i klassen. Jag valde att berätta för henne hur jag kände, vilket ett litet tag gick bra. Hon kände inte samma sak, det visste jag redan, men hon tyckte det var lugnt. Senare talade hon om att hon tyckte det var konstigt, hon bytte aldrig om i samma omklädningsrum som jag när vi hade idrott, hon stirrade in i väggen när jag stod inför klassen och höll en redovisning. Under den tiden ville jag släppa in en till vän i min hemlighet, men när jag berättade det sa hon "Ja men det vet jag redan, alla vet det". Visste hon? Visste alla? Är jag ute ur garderoben? När det gick upp för mig att jag tydligen redan var ute tack vare alla skvallerkåta människor i skolan insåg jag att jag inte behövde vara ledsen över att en homofob var livrädd att jag skulle stirra på hennes bröst i omklädnigsrummet, för första gången kunde jag skita i det.
 
Sommarlovet mellan nian och första året på gymnasiet kysste jag en tjej för första gången. Ett år senare hade jag min första flickvän. När jag tagit mig igenom grundskolan och fick uppleva det jag drömt om så många år kunde jag se tillbaka och säga att allt var värt det, för jag hade äntligen tagit mig över muren. Nu kan jag stolt säga att jag är bisexuell utan att skämmas eller vara rädd för att inte bli accepterad. Och det borde precis alla människor vara, oavsett vilket eller vilka kön man tycker om. Puss & kram.
 

2015-12-11
16:22:00

Ny början
Hej!
En del av er som läser detta har kanske följt denna blogg förut, men jag har nu valt att ta bort alla tidigare inlägg jag skrivit här. Det finns flera anledningar till detta; när jag började med denna blogg för ungefär två och ett halvt år sedan trodde jag att jag visste allt, att jag var någon form av guru när det kom till mänsklig sexualitet. Men när jag tittar tillbaka märker jag att det var så mycket jag hade fel uppfattningar om, absolut inte allt, men mycket. Jag har även utvecklats otroligt mycket i mig själv det senaste året och är väl inte riktigt den jag var när jag förut bloggade här. Därför finns inga av de gamla inläggen kvar, jag vill bygga upp min blogg från grunden en gång till, för den här gången känns det mer rätt. Jag kommer fortfarande hålla mig till ämnen som rör mänsklig sexualitet, kärlek, osv. Hoppas ni kommer vilja fortsätta läsa det jag skriver.
Puss och kram på er.
 
 

kulturbloggar.nu